*

Kunde inte somna direkt igår och då låg jag och funderade lite där i min ensamhet och kom fram till att, jag har fan världens tur att jag har så sjukt bra vänner. Smöööööööra lite till kanske men aa sant.
Att de står ut med mitt, snällt uttryckt, helt sjuka betéende och att de orkar höra på när jag babblar om saker ingen fattar eller ens tycker är kul?
Jag är ju fan inte klok någonstans när jag sätter igång och jag kan pratar som att jag har varit tvungen att vara tyst en hel dag. Ibland när jag bara babblar börjar jag tänkte efter att; va fan sa jag nyss och vaaad gjorde jag så för?
Ingen är normal men jag är way over the line, ibland.